Ligger sjuk i soffan och tänker på allt det man tyckt och känt och på hur man kommer över vissa saker. Sånt som kändes så starkt ”då” känns inte alls nu. Ord man verkligen menat har förlorat sin betydelse och känslor man haft har försvunnit.
Livet kan förändras så mycket och oftast märker man inte förändringen förrän man ser tillbaka och inser att det nya har blivit en naturlig del av ens liv.
För fem år sen fanns det liv jag har idag inte ens i min begreppsvärld.
Jag uppskattar verkligen det jag har, min familj, mina vänner, allt jag åstadkommit. Jag har slutat ångra de gånger jag varit öppen med mina känslor, även om jag inte har kvar de känslorna NU så var det så jag kände DÅ. Jag har vågat chansa, kanske förlorat en vän eller två på grund av det, kanske hade jag gjort det ändå. Som det ser ut nu så spelar det ingen roll, jag gjorde det som kändes bäst.
Jag är tacksam för det jag har, för jag vet att det är bra, men jag tänker inte sluta kämpa för att uppnå mina mål och efter det sätta nya mål att kämpa mot och uppnå.
Den här veckan har varit stressig och nu har min kropp reagerat rent fysiskt på det. Har legat utslagen i soffan hela dagen, men ändå mår jag riktigt bra på det mentala planet. När jag återfått min energi igen är det bara att köra igång med att plugga inför måndagens tenta, och att skriva klart det PM som ska lämnas in på måndag. Det känns faktiskt bra, det känns som jag kan klara det.
Maia 